Svensk festivalkultur i modern tid hade sin absoluta storhetstid under 90-talet. Istället för att som idag inrikta sig på en viss musikgenre eller ett speciellt tema så var det breda festivaler med något för alla som var trenden. Med festivalen i Roskilde som förebild så försökte många olika svenska festivaler att skaffa sig en position som marknadsledande och därigenom kunna locka större och större artister. Några av de större festivalerna växte snabbt till enorma evenemang och en festival blev snabbt synonymt med svensk festivalsommar.

Hultsfredfetivalen

En festival stod snabbt ut gentemot andra konkurrenter. Även om andra festivaler som den exempelvis väldigt kortlivade Fan Club festivalen på Lida fältet i Stockholm lockade stora internationella artister så var det år för år alltid lilla Hultsfred och festivalen med samma namn som drog det längsta strået. Över en period som sträckte sig mer än tio år i rad var Hultsfredsfestivalen den överlägset största musikfestivalen i Sverige och besökare vallfärdade hit från både andra städer i Sverige och utomlands. Under den senare delen av 00-talet förändrades trenderna när det gällde festivaler och konceptet Hultsfredsfestivalen fick svårt att locka både de stora publikmassorna och artisterna vilket i sin tur ledde till ekonomiska problem. 2009 lades festivalen ned bara för att återuppstå under 2011 i ny form.

Bland de största artisterna som uppträde på festivalen märks Marilyn Manson, Suede och Black Sabbath. Även världsartister som Oasis, Radiohead och Limp Bizkit gjorde uppträdanden på den småländska landsbygden. Sedan festivalen återuppstod 2011 ligger fokus snarare på mindre artister och en tydligare inriktning mot rock och pop istället för det breda fokus som festivalen i tidigare variant hade.

Andra festivaler försökte utmana

Förutom Hultsfred och redan nämnda Fan Club festivalen på Lidafältet utanför Stockholm så fanns det många andra festivaler som försökte få herravälde över den svenska festivalpubliken, vissa med mer framgång än andra.

Vattenfestivalen var länge ett populärt mål för festivalbesökare från hela landet. Även om festivalen inte hade ett rent musiktema så uppträdde här varje dag och kväll olika artister från världens alla hörn. Bland annat gjorde en då relativt okänd rappare som kallade sig Eminem sitt första framträdande i Sverige 1999. Han uppträdde med sin första singel My Name Is under Okej-dagen och delade scen med bland andra A-Teens och Ken Ring. För de som gillade punk och då svensk punk i synnerhet, eller synth, var Arvikafestivalen en given höjdpunkt varje år. Här samlades både äldre och yngre punkare och rockfantaster från hela landet för att lyssna på band som KSMB, Charta 77 och Dia Psalma. Festivalen hölls mellan 1992 och 2010 och symboliserade likt Hultsfredsfestivalen den svenska festivalkulturens uppgång och fall. Lilla Arvika såg under dessa år uppträdanden från världsartister som Depeche Mode och The Knife.